Museet har öppet enligt överenskommelse
Sök
Stäng denna sökruta.
Meny
HemSamlingarSkruvtving

Skruvtving

Skruvtvingen är tillverkad för hand och helt i trä. Föremålet består av en naturligt vuxen träbåge (ca. 17 x 17 cm) som sågats av så att den bildar ett C. Genom ena ”armen” har borrats ett ca. 2,5 cm hål. Genom hålet går en 21,5 cm lång skruv som avslutas med ett platt handgrepp. Skruvens gängning har gjorts med hjälp av ett enkelt gängdon.  Föremålet har använts av en snickare för att t.ex. klämma ihop två träbitar i väntan på att limmet som skall hålla ihop dem torkat.  I Snickarens stuga på Stundars, där skruvtvingen hänger i taket, finns flera snarlika föremål på rad.

Det vardagliga föremålet som i sig inte är speciellt unikt, är förknippat med en charmig, och för oss museifolk smått sedelärande, anekdot som museimannen Gunnar Rosenholm år 1972 berättade för den unga byggmästaren Peter Båsk (sedermera mångårig verksamhetsledare på Stundars).

Då Gunnar Rosenholm som nyutexaminerad folkskollärare påbörjade sin lärargärning i Solf år 1938 kom han på idén att låta sina elever ta med sig gamla allmogeföremål hemifrån för att i skolan lägga grunden till en museisamling. Efter en tids ivrigt samlande kunde Rosenholm konstatera att museisamlingen innehöll väldigt få 1700-tals föremål. För att råda bot på detta lovade Rosenholm en ”Fazers bästa” karamellpåse (på marknaden sedan 1935) åt de elever som kom till skolan med 1700-talsföremål. På den tiden utgjorde antagligen tanken på en helt egen karamellpåse en oerhörd lockelse för mången folkskolelev.

Lockad av karamellpåsen sökte en skolgosse igenom släktgården i jakt på något föremål som han kunde ta med sig för att få den utlovade belöningen. I släktgården, belägen i Solf kyrkby, hade det bott flera generationer skickliga snickare, så där fanns ett rikt utbud av gamla verktyg.  Det var dock svårt att bevisa att något föremål verkligen härstammade från 1700-talet. Gossen fann dock råd, han brände resolut in ett 1700-tals årtal i skruvtvingen och tog med sig skruvtvingen till skolan. Lärare Rosenholm, som då ännu var en oerfaren museiman, var mycket nöjd med donationen och gossen fick den utlovade belöningen.  Om gossen verkligen kunde njuta av sin inte helt ärligt förtjänade belöning berättar inte historien.

Tydligen plågade samvetet skolgossen, för i vuxen ålder erkände han sitt tilltag för Rosenholm. Det falska årtalet avlägsnades från skruvtvingen och i föremålskatalogen finns inga uppgifter om föremålets ålder eller referens till händelsen.  Efter en lång bana som museiman kunde Rosenholm med humor och värme berätta om gossens tilltag som en rolig historia bland många andra.

 

Foto: Peter Båsk

Text: Annika Harjula-Eriksson