Det här textila redskapet donerades till museet av Vendla Pått redan år 1938. Gaffeln, som har årtalet 1865 inristat, är 14 cm lång och 2 mm tunn med ett runt hål i mitten. Med gaffeln slyngades, påtades, flätades eller knöts band och snoddar som användes till skor eller i klädedräkten. Bandet kunde till exempel användas inuti kantsömmar i klänningar för att styva sömmarna. Tekniken är gammal och känd ända från vikingatiden då man använde gafflar av ben eller horn. I museets samlingar finns förutom trä, även gafflar i metall och föremålen är alla katalogiserade som knytgafflar. I Norden har man

Museet har ett diskställ (68,5 X 16 cm)i trä som består av en bottenplatta med fyra låga sidobräden med skåror för tallrikar. Diskstället har använts i ett hem i Solf där man låtit de rena tallrikarna torka efter diskningen. Diskning har, liksom övriga vardagliga hushållsgöromål, inte fått mycket uppmärksamhet inom litteraturen eller forskningen överlag.  Å andra sidan satsade man inte heller så mycket tid på diskning fram till början av 1900-talet.  Skedar kunde enklast slickas av medan grytor och byttor rengjordes med vatten. Diskvattnet kunde sedan återanvändas till kreaturen, alltid fanns det kvar lite näring för djuren. I Finland har liknande diskställen

Kimrök är ett svart färgpigment som har använts och används ännu idag främst till oljefärger. När pigmentet blandas med zinkvitt får färgen en blågrå nyans. Namnet kimrök härstammar från tyska ordet Kien, ”torrved” eller ”tjärved”. Tidigare användes även namnet kinrök. Kimrök framställs av feta växtdelar eller växter som är hartsrika som till exempel barrträd eller kottar som sedan förbränns med ofullständigt lufttillträde. Trä som inte innehåller hartser ger enbart sot.  Enligt en artikel skriven av R Hieta i tidningen Miilu 2/2006 tillverkades på 1800-talet i Österbotten kimrök av främst tjära. Under 1800-talets senare del var kimrökstillverkningen ett sätt för jordbrukare att

Den 26 juni 1895 skedde en mycket tragisk olyckshändelse utanför Vasklot där fyra unga män från Sundom omkom under en båtfärd. Till minne av denna händelse trycktes detta ”blad” och troligen var det någon nära anhörig som stod för beställningen. Stundars har erhållit tavlan som gåva av fröken Edit Ahlbäck år 1970 och den kommer från ´Årris-Johannes´, Tors i Mobacken, Östersolf. Tavlan är 51 x 39 cm stor och tryckt hos F.W Unggrens boktryckeri i Nikolaistad, det vill säga Vasa. I museets samling finns ytterligare två liknande minnestavlor från åren 1894 och 1909, varav även den senare är tryckt hos

  Detta medicininstrument har i folkmun kallats för ”monnjäne”, munjärn, och har tillhört bonden Matts Mattsson Östman ”Massis-Matt” (f. 1839) från Västersolf. Han var en mycket anlitad djurläkare och sin kunskap hade han lärt av klockaren Johannes Backman i Solf. Speciellt berömd blev han som hästläkare. Instrumentet är 51 centimeter långt, är gjort av järn och har ett runt träskaft. Framtill där det breda bettet slutar och skaftet är något böjt syns spår av refflor, som använts vid slipning. Enligt boken Solf sockens historia ansåg Matts Östman att orsaken till hästens sjukdom ofta kunde sökas i ett inflammerat tandkött. Han