Augusti månads föremål är en märkduk som monterats bakom glas i en tidstypisk träram. Den kraftiga profilerade ramen av björk är betsad i en rödskiftande ton och har svarta kvadrater i hörnen. Tavlan, inklusive ramen, mäter 36,5 x 40 cm och ramen är 4,5 cm bred. Märkduken är broderad med små korsstygn i rosa, blått, vitt, rött, brunt och grönt yllegarn på en vit stramaljtygsbotten.  Övre halvan av märkduken upptas av alfabetet med stora bokstäver som broderats i olika färger. Nedre halvan av duken är broderad med stiliserade blommor, fåglar och ett ankare, samt texten ULRIKA TÖLBY 1860. Märkduken har

Juli månads föremål är ett hörnskåp, en inredningsdetalj som hör den österbottniska 1800-talsbondstugan till.  Skåpet från år 1850 är i sig är en unik antikvitet, men här lyfts fram för historien om hur skåpet småningom hamnade i Mjölnarstugan på Stundars. Historien belyser både hur österbottningarna på 1950-talet såg på sina allmogeföremål, och dels hur det kunde gå till då en antiksamlare kom över ett intressant objekt. Hörnskåpet, som är upphängt på väggen, är högt och smalt till formen, 124 cm högt, framsidan är 47 cm bred, de synliga sidorna 22 cm.  Skåpet avslutas både upptill och nertill med profilerade turkosa

Beckoljekaggen är en liten laggad trätunna som avsmalnar uppåt. Den är 28,5 cm hög, diametern i botten är 20 cm och upptill 16 cm.  Tunnan har band av trä i övre kanten och på mitten, nertill hålls laggarna ihop av en bastant järnring. Handtaget är format av en grov järntråd som fästs i två märlor i övre kanten. I locket finns borrat ett hål med en enkel träplugg som kork. Påhängt vid hantaget finns en tratt, en liten kanna och muggar av bleckplåt som fungerar som mått.  Fastklibbat nedanom hålet finns ett grovt, beckoljeindränkt säckvävsstycke. Hela kaggen är svart av

Inför iordningställandet av Stundars Soldattorp i början av 1990-talet forskade museets grundare och intendent Gunnar Rosenholm (1912-1999) ihärdigt i hur ett dylikt torp kunde ha varit inrett och möblerat vid 1700-talets slut. Han fäste stor uppmärksamhet vid högsängens textilier. Rosenholm hade vid sina expeditioner i nejden på 1950-talet träffat på en trasrya som legat i en skötbåt i Replot. Hans forskning visade att på 1700-talet var det endast bönder och ståndspersoner som hade råd med ryor med nock av yllegarn. De obesuttna hade trasryor. Ännu så sent som på 1880-talet använde obesuttna lappryan som sängtäcke. Lappryan användes på samma sätt

Bältet är inköpt till museet år 1972 för 100 mk. Säljaren var fru Agnes Westerholm från Replot. Den svarta läderremmen har trätts upp på 29 hålförsedda mässingssöljor. Låsspännena är i genombruten hästskoform som på framsidan är dekorerade med punsade ”oxögon” eller punktcirklar. På låsspännet finns även en ring för tobakspungen. Bältet är ovanligt för österbottniska förhållanden eftersom det inte har några hängen, endast en ensam genombruten stjärna. Bältet, som är endast 83 cm långt, har troligen kortats av i något skede eftersom en läderbit är fastlimmad på skärpets ena baksida. I Österbotten har förekommit många gelbgjutare som kunde gjuta mässingsföremål