Månadens föremål består denna gång av flera föremål som kommit till Stundars som separata donationer, men som har ett gemensamt ursprung, och som efter många år återförenats här. Föremålen är: en gjutmodell i trä för ett bett till en skridsko, rågjutning av ett skridskobett i mässing, samt ett par färdiga mycket dekorativa skridskor. Gjutmodellen är snidad i något tätt träslag för att få fram även små dekorativa detaljer. I modellen finns bokstäverna ”N P K” inskurna. Gjutmodellen användes av gelbgjutaren då han skulle tillverka gjutformarna av gjutsand.  Modellen kan användas upprepade gånger. Mycket förenklat tillverkades gjutformarna så att gjutsanden packades

  I terrängen hittar man ibland stenblock av varierande storlek som bär tydliga spår av mänsklig bearbetning. Ofta handlar det om stenblock som kluvits och sedan lämnats liggande. Man kan anta att klyvningen av stenen inte lyckats som klyvaren önskat och han prövat lyckan med nästa sten. På den österbottniska landsbygden grundade man traditionellt sina byggnader, både bostadshus och ekonomibyggnader, på stenfot radad av natursten. Sten som man hittade i närheten av byggnadsplatsen. I städerna, speciellt vid byggandet av offentliga byggnader, hade man i århundraden använt sig av bearbetade stenblock för att göra stenfoten. Från 1870-talet och framåt blev det

Krukmakarens hantverk är ett av de äldsta som fortfarande utövas. De äldsta fynden av lerkärl i Finland härstammar från stenåldern och representerar den kamkeramiska kulturen (ca 5200 – 2000 f.Kr). De kamkeramiska lerkärlen formade man genom att göra långa lerkorvar som man ringlade i spiralform och arbetade samman till ett enhetligt kärl. Kärlen brändes i öppen eld. Under Stundars hantverkardagar kan publiken beundra hur krukmakarens vana och skickliga händer formar t.ex. en skål på drejskivan. Drejskivan uppfanns redan under antiken, men togs i bruk betydligt senare hos oss. Något som kräver minst lika stor skicklighet och erfarenhet av krukmakaren, men

Lästen är helt tillverkad i trä och består av tre separata delar. Den är tillverkad av en stock som är ca 12,5 cm i diameter och ca 43 cm lång. Stocken har kluvits i två halvor på längden, och den smalnar av något mot ena änden. I den smalare änden har det skurits in kraftiga liggande rombformade skåror i bägge halvorna. Lästens tredje del är ett platt bräde som är lika långt och brett som stockhalvorna, men har dessutom ett smalt handtag i den bredare änden.  I brädets smalare ända har det skurits ut jack i kanterna. Stövellästen har använts

                            Under gamla tider var laggkärl av olika modell och storlek nödvändiga och ymnigt förekommande i alla lanthushåll. Laggkärlen är runda eller ovala behållare av furu, gran eller envirke som består av stående, sammanfogade trästavar, så kallade ”laggar”. Laggarna hålls samman med laggband av t.ex. gran, sälg eller i nyare tid metall. Botten, och ibland även toppen, på laggkärlet består av en träplatta som är inpassad i en skåra som sågats upp i laggarnas inre nederkant. Laggningstekniken är känd åtminstone sedan romersk järnålder.  Allt ifrån små filbunkar och stop