Plock ur samlingarna

Mjölnarens stuga

Mjölnarens stugas gårdstun är vackert beläget på en liten åsrygg i museiområdets sydvästra hörn, med utsikt mot kyrkan och gårdarna på Herrbacken.  Vid gaveln står en timrad ”hynsjo”, hitflyttad från Yttermalax. Till helheten hör även stalls- och liderbyggnaden från Taklax. Stugan är den första bostadsbyggnaden som flyttades till, vad som med tiden skulle bli, Stundars museiområde. Här fanns sedan 1930-talets slut en liten bod. Den prydliga rödmyllade enkelstuga, som tidigare var känd under namnet ”Slåttinas”, står på en låg naturstensgrund. Fönsterluckor, fönster- och dörrfoder är målade i ljusgrått. Pärttaket med liten takfot är försett med trärännor.  Ytterdörrens snidade rutmönster är

Läs mer

Kloka gummans stuga

De största och synligaste föremålen i Stundars ägo är givetvis byggnaderna. Föreningen har i sin ägo 70 byggnader, varav endast ett fåtal byggts enkom för museets behov. Resten av byggnaderna har någon gång byggts av någon någonstans – kanske byggts till och byggts om.  Boningsstugorna har levt med sina ägare i både glädje och sorg, innan de ”pensionerats” och flyttats till Stundars.  Ack, om väggarna kunde tala…   En spännande, och kanske lite skrämmande stuga, är Kloka gummans stuga i museiområdets sydvästra del. Det är främst för interiören som besökarna minns stugan. Flaskan med huggormen i och de konstiga medikamenten

Läs mer

Vadderat täcke

Månadens föremål är egentligen för ungt för att platsa i Stundars museisamlingar, och museet har redan flera snarlika föremål katalogiserade i sina samlingar. Det som gör föremålet ovanligt är att vi känner till dess uppkomsthistoria rätt väl tack vare att donatorn själv var med då föremålet tillverkades. Föremålet är ett handgjort vadderat täcke, eller ”stoppatekk” på österbottniska.  Det klarröda täcket med foder i grå flanell mäter 160 x 200 cm.  Stygnen ”stickningen” som håller samman täckets tre lager (ovantyg, vaddering, fodertyg) har sytts så att det runt kanterna bildas en bred ram av tre parallella sömmar, i mitten bildar sömmarna

Läs mer

Mjölsåll

Under självhushållningens tid representerade husdjuren en betydande del av familjens förmögenhet, speciellt korna var värdefulla; genom att sälja smöret man gjorde av deras mjölk fick man in kontanta medel.  Med kontanter kunde man köpa sig eftertraktade varor man inte själv kunde producera, t.ex. salt, kaffe, tobak. En mjölkande ko slaktade man inte lättvindligt, men när det var dags, var man angelägen om att ta tillvara precis alla delar av kon; kött, inälvor, blod, ben, horn, hud mm. Mjölsållet är ett exempel på att det med tiden utvecklats vedertagna användningsändamål för olika delar av de slaktade djuren. Huden på kons juver

Läs mer

Stöpform för ljus

Under senhösten smyger sig mörkret allt tätare inpå oss, och det känns skönt att börja tillbringa mera tid inomhus där vi lätt kan mota mörkret med hjälp av elektrisktljus. Många tänder levande ljus för att höja mysfaktorn. Under största delen av 1800-talet var bristen på ljus ett verkligt problem i boningsstugorna. Den viktigaste ljuskällan var elden i den öppna spisen. Ville man ha ”punktbelysning” längre bort från spisen, tände man en lyspärta. I samband med slakt tog man vara på fettet, talgen, från djuren. Av talgen kunde man bl.a. tillverka talg ljus. Talgen från ett slaktat djur räckte dock inte

Läs mer