Stundars

Stundars friluftsmuseum fick sin början år 1938 då folksskollärare Gunnar Rosenholm grundade en museiförening i Solf. Idag förvaltas museiområdet av Stundars r.f.

Här finns ett sextiotal byggnader flyttade från byar i Korsholm och trakten kring Vasa. Rosenholm var en flitig samlare av allmogeföremål och han inspirerade byborna till ett enastående museibygge. Husen är inredda för att skildra sekelskiftet 1900. På backkrönet ståtar bondgården omgiven av bodar, fähus, loft och bagarstuga. De enkla backstugorna och verkstäderna utgör en kontrast till bondens relativa välstånd. De obesuttna som inte ägde jordbruksmark fick söka sin utkomst som dagsverkare och hantverkare.

På Stundars bevarar vi denna hantverksskicklighet genom att årligen arrangera en rad olika evenemang: hantverkardagar, kalas och marknader. I Hemmersgården pågår verksamhet året om kring bildkonst, musik och byggnadsvård.

1. Lanthandeln

I byggnaden finns såväl handelsbod som postkontor. I boden fanns de flesta varor som byborna behövde även om man på självhushållningens tid inte köpte färskvaror. I samband med inköpen kunde man också sticka sig in hos handelsmannen som bodde vägg i vägg med butiken.

Huset byggdes i Gamla Vasa och flyttades efter branden år 1852 till Brändö i Vasa.

2. Byskolan

I Österbotten blev folkskolorna allmänna på 1880-talet. Vår byskola är från slutet av 1800-talet, men många av föremålen är äldre än så. Här undervisades barn i olika åldrar i samma rum. Eleverna fick själva sköta uppvärmning och städning av salen.

Biblisk historia och katekesen var viktiga ämnen. Huset är flyttat från Smedsby.

3. Bondgården

Bondgårdstunet omges av många byggnader såsom stall, fähus, och loft. Boningshuset, en österbottnisk parstuga, är störst och ståtligast. Även om huset var byggt i ett och ett halvt plan, bodde man endast i den nedre våningen. Framstugan är inredd som en hållstuga för resande och skjutsbönder. Bondgården har stått på en annan plats i Solf.

4. Väderkvarnen

Stundars har två typer av väderkvarnar för malning av mjöl. Denna mamsellkvarn har fått sitt namn efter sin kjolliknande form. Kvarnen har en pärthyvel och ett så kallat skrädverk för att ta bort skalet från sädesslaget korn. Kvarnstenarna importerades ofta från Sverige.

Kvarnen uppfördes på 1860-talet i Replot av bonden Anders Johan Öjst.

5. Bleckslagarens stuga

Bleckslagarens stuga har stått på en annan plats i Solf och var bebodd ännu på 1930-talet. I kammaren finns en bleckslagares verktyg samt föremål av bleckplåt. Många av hemmets bruksföremål var gjorda av bleckplåt: lampetter, fickpluntor, muggar, lyktor och leksaker. Grannkommunen Lillkyro är känd för sina duktiga bleckslagare.

6. Flickboden

När gårdens flickor gått i skriftskola och betraktades som vuxna, kunde de under sommaren flytta ut till loft eller bodar. Flickboden fungerade även som klädförråd och giftasvuxna flickor prydde gärna väggarna med textilier som de själva tillverkat. När det blev lördagskväll kom kanske byns storpojkar på friarstråt. Boden har stått på annan plats i Solf.

7. Smedjan

Smedjan är uppförd på 1820-talet i Pörtom, men timret kommer från en äldre vattenkvarn. Byns bönder ägde ofta en smedja samfällt. Smederna var en ansedd yrkeskår vars viktigaste uppgifter var att smida verktyg och redskap för jordbrukets behov. Ässjan och bälgen samt städet utgjorde smedjans viktigaste utrustning.

8. Smedens stuga

Smedens stuga är flyttad från Toby. Här bodde Maria Smeds (1880-1952) ännu på 1930-talet. Hon försörjde sig med att tvätta och stryka kläder åt stadsborna. Bredvid smedens stuga finns Stundars humlegård. Humlen användes som smaksättning vid bryggning av svagdricka.

 

9. Väderkvarnen

Till ett välbeställt bondehemman hörde en väderkvarn. Denna kvarn byggdes år 1813 i Tölby av bonden Israel Eriksson Rodas och flyttades i mitten av 1800-talet till Solf. I det nedre fasta kvarnhuset låg stenarna medan det övre huset kunde svängas efter vinden. Vingarna hade öppna luckor som kunde täckas med ”segel” för att reglera vindstyrkan.

 

10. Snickarens stuga

Denna backstuga är uppförd i slutet av 1860-talet i Solf. Stugans interiör domineras av en väl använd hyvelbänk. En del av verktygen har använts för laggning av träkärl. Till gårdsgruppen hör en liten matbod med ett katthål i dörren samt ett nytimrat uthus. Uthuset uppfördes vintern 2002 som ett led i bevarandet av timmermanskonsten på Stundars.

11. Skomakarens stuga

Skomakarens stuga är en enkelstuga från slutet av 1700-talet med stuga, kammare och farstu. Verkstaden är inredd i den lilla kammaren, även om skomakarna oftast vandrade från gård till gård för att reparera och tillverka skor. Stugan har stänkmålade tapeter i ljusröd limfärg. Det blev vanligt att tapetsera väggar i mitten av 1800-talet.

12. Mjölnarens stuga

År 1939 köpte den unga museiföreningen en spannmålsbod som blev museiområdets första byggnad. Tre decennier senare flyttades sedan det första boningshuset till Stundars. Här bodde mjölnaren Karl Fredrik Söderman (1832-1905) med sin familj. I stugan finns bland annat en gåstol som användes när barnen lärde sig gå.

13. Kloka gummans stuga

Denna 1800-talsstuga visar hur de obesuttna bodde. En obesutten ägde inte jordbruksmark och hade därför svårt att försörja sig. ”Kloka gumman” kunde fungera som barnmorska eller utföra koppningar. Koppning var en vanlig kur mot olika krämpor.

När stugan flyttades från Toby till Stundars försågs den med en ”fattigmansfarstu”.

14. Krukmakarens verkstad

Huset har haft många olika funktioner och har flyttats flera gånger. Föremålen och verktygen kommer från krukmakarna Erik Wilhelm Nissas (1862-1927) och Arvo Nieminens (1891-1962) verkstäder i Roparnäs. I krukmakerierna tillverkades hushållskärl såsom fat, skålar och blomkrukor av rödlera.

15. Stugorna i gråbyn

Här finns stenhuggarens, krukmakarens och kopparslagarens bostadshus. Alla är omålade även om bönderna började rödmylla sina manbyggnader redan under tidigt 1800-tal.

 

16. Kopparslagarens verkstad

Verkstaden har tillhört kopparslagare Johannes Gammal (1857-1904) från Karperö. Inredningen med verktyg kommer från olika kopparslagerier i Vasa. En kopparslagare tillverkade husgeråd med kaffepannan som den främsta produkten. En stor del av arbetstiden gick åt till reparationer av spruckna föremål eller omförtenning av kokkärl.

17. Gelbgjuteriet

Gelbgjuteriet uppfördes i Sundom år 1850 av Erik Häggqvist (1826-1887). Här göt Häggqvist mortlar, bjällror och klockor i mässing. Han var en självlärd och duktig yrkesman som fick ett flertal utmärkelser för sitt hantverk. Gelbgjuteriet med verktyg, gjutformar och övrig inredning är unikt i museisammanhang.

18. Sjömannens stuga

Sjömannens stuga byggdes år 1875 av lotsåldermannen Carl Boij i Klemetsö, Vasa. Här visar vi hur en gammal djupvattensjöman slagit sig till ro i hembyn. I den fönsterlösa farstun finns en sjömanskista, fiskeredskap samt verktyg för laggning. På byrån vaktar porslinshundar eller ”sailors gifts” som sjömän ofta hämtade hem.

19. Rökbastun

Bastun eldas i ca 8 timmar med långa vedklabbar. Eftersom ugnen saknar skorsten ligger röken tung inne i bastun, som dock vädras ur före bad. Bastun, som ofta var gemensam för flera gårdar, användes även för rökning av kött och fisk. Vid 1800-talets slut var bastubad ännu inte någon vanlig företeelse i svenskbygderna.
Rökbastun är flyttad från Pörtom.

20. Soldattorpet

Torpet visar hur en indelt soldat levde på 1700-talet. Här finns öppna väggbänkar, nakna timmerväggar och en sparsam möblering. Det militära indelningsverket, som infördes år 1733 i Österbotten, delade in bönderna i rotar och varje rote skulle förse en soldat med torp och 0,5 tunnland åkerjord. Stugan är flyttad från Runsor.

21. Rofhöks

Huset byggdes på 1880-talet i Edsvik, Korsnäs. Familjen Rofhöks köpte huset i början av 1900-talet. Byggnaden är typisk för Korsnästrakten och har bevarats i ursprungligt skick. Interiörens färgskala är skiftande med bland annat rosafärgade tapeter och med fönster målade i grön umbra.

 

22. Hemmersgården

Hemmersgården är författaren Jarl Hemmers (1893-1944) barndomshem. Huset byggdes år 1886 på Skolhusgatan 8 i Vasa och flyttades till Stundars i slutet av 1970-talet. Minnesrummet innehåller möbler och böcker som donerats av familjen Hemmer. Gården har en karolinsk bottenplan och inrymmer idag restaurang- och utställningslokaler.

23. Tryckeriet

Tryckeriet återspeglar en tidningsmiljö från 1880-talet med redaktion, sätteri, tryckeri och bokbinderi. Merparten av föremålen kommer från Vasabladet, Finlands nästäldsta tidning som grundades år 1856. På övre våningen finns en avdelning för modernare tryckteknik. Huset har stått i Vasa på Skolhusgatan 29.

24. Rian

Säden skars med skära och torkades i skylar på åkern. I rian eldades riugnen och torkningen fortsatte tills tröskningen med slaga tog vid på logen. Det var ett tungt och dammigt arbete som underlättades av att man dunkade slagan rytmiskt. Råghalmen utnyttjades som takhalm, medan havre- och kornhalmen blev foder för kreaturen.
Rian är flyttad från Pörtom.

25. Groska byggnaden

Här finns Stundars kontor, Ateljé Stundars utrymmen samt Cirkas butik och kafé. Huset har stått i Vasa på Stationsgatan 6-8 och byggdes år 1897 som uthusrad med stall och kolkällare för skräddarmästaren Karl Wilhelm Gros (1841-1929).