Museet har öppet enligt överenskommelse
Sök
Stäng denna sökruta.
Meny
HemSamlingarKuggskärningsmaskin

Kuggskärningsmaskin

Många av gamla tiders landsbygdshantverkare var tusenkonstnärer
som kunde tillverka och reparera föremål av vitt skilda slag för både vardag
och fest, allt beroende på vad kunderna efterfrågade.

Ett exempel på en sådan mångkunnig hantverkare var
gelbgjutaren Erik Häggkvist (levde 1827 –
1887). Erik Häggkvist föddes i Övermark , men det var i Sundom han grundade
sitt gelbgjuteri. Gelbgjutare är en hantverkare som gjuter föremål i mässing
eller annan gul metall (gelb kommer
från tyskan och betyder gul).

Förutom gelbgjuteri sysslade Erik Häggkvist både med
skomakeri och urmakeri. Denna månads föremål, kuggskärningsmaskinen, anknyter
till hans verksamhet som urmakare.  Han
tillverkade veterligen inga urverk själv, men reparerade urverk till väggur och
andra större klockor. Urmakeriet innebar ofta att nötta och trasiga kugghjul i
urverket måste bytas ut. De nya kugghjulen tillverkade Häggkvist själv genom
att gjuta dem i mässing. I Gelbgjuteriet på Stundars finns flera gjutmodeller i
trä till urverkskugghjul bevarade. Själva kuggarna i kanten på
mässingskugghjulet måste skäras ut separat.

Kuggskärningsmaskinen
är tillverkad helt i metall, den består av ett smidesjärnsstativ som står på
fyra fötter, vid vilket fästs de vitala rörliga delarna. Skärarbettet är en
vertikal metalltrissa som vevas runt för hand med hjälp av en vev. Bettet
ställs in med hjälp av en skruv, beroende på hur stort kugghjul som skall skäras.
Önskat avstånd mellan kuggarna ställs in på den stora runda horisontella
plåtskivan. Groparna i skivan indikerar hur långt den vrids fram vid varje
skärning.  Maskinen är 34,5 cm hög, 52 cm
lång och 34 cm bred.

Det är oklart om det är Erik Häggkvist som själv tillverkat
kuggskärningsmaskinen, tillverkningen är dock hantverksmässig.

För den som är intresserad av Erik Häggkvist och hans
gelbgjuteri finns mera att läsa på adressen: https://www.stundars.fi/2121/foremalssamlingen-i-gelbgjuteriet

Text och bild: Annika Harjula-Eriksson