info@stundars.fi

Hörnskåp

Juli månads föremål är ett hörnskåp, en inredningsdetalj som hör den österbottniska 1800-talsbondstugan till.  Skåpet från år 1850 är i sig är en unik antikvitet, men här lyfts fram för historien om hur skåpet småningom hamnade i Mjölnarstugan på Stundars. Historien belyser både hur österbottningarna på 1950-talet såg på sina allmogeföremål, och dels hur det kunde gå till då en antiksamlare kom över ett intressant objekt.

Hörnskåpet, som är upphängt på väggen, är högt och smalt till formen, 124 cm högt, framsidan är 47 cm bred, de synliga sidorna 22 cm.  Skåpet avslutas både upptill och nertill med profilerade turkosa lister. På sidorna har skåpet utanpåliggande speglar. Skåpet är målat i rödbrun mahognyimitation.  Dörren är hög och smal, och har en liten spegel upptill och en stor nertill. Dörrspeglarna är mörkturkosa, men har från början varit blå. På den lilla dörrspegeln har målats årtalet ”1850” samt initialerna ”EJSH”.  På den större spegeln har målats en rosenslinga i rött och vitt med mörka blad.

Skåpet kom till Mjölnarstugan på Stundars 1973, först som en deposition av Svea och Gunnar Rosenholm och ett år senare som gåva. Folkskolläraren och museimannen Gunnar Rosenholm (1912-1999) grundade Stundars och var museets mångåriga intendent. Han var en ivrig och kunnig samlare av antikviteter, både till sin privata samling och för museets räkning.   I år uppmärksammar Stundars 100-årsminnet av sin grundare Rosenholms födelse bl.a. med en utställning på museet.

Rosenholm har själv 1973 skrivit ner historien om hur han kom över hörnskåpet. Då han en kväll i maj 1954 cyklade genom Taklax by i Korsnäs, såg han hur en kvinna höll på att hugga ett hörnskåp till kaffeved. Han gick fram till kvinnan och frågade om han fick köpa skåpet. Hon gick med på att sälja skåpet för 500 dåtida mark. Rosenholm kunde inte ta med sig skåpet på cykeln, men lovade att komma tillbaka och hämta det senare. Det dröjde 10 år innan han, som inte själv hade körkort,  återvände till byn med lämpligt transportmedel. På plats kunde han konstatera att gården där han köpt skåpet var bortriven.  Från en närliggande gård kom en man ut och frågade vad han hade för ärende.  Då Rosenholm refererade skåpaffären, berättade mannen att resterna av skåpet tagits till vara och ställts undan i ett lider i väntan på att Rosenholm skulle hämta det.

Det sönderhuggna skåpet reparerades av snickaren Bo-Göran Stenberg, listerna snickrades av snickaren Herman Libeck.